Intervju med designforskaren Marcus Jahnke

Språket har en begränsad förmåga att fånga erfarenheter och upplevelser, och språket lyckas sällan bryta igenom och synliggöra till exempel maktstrukturer.

Du har en forskarbakgrund på HDK (Högskolan för design och konsthanverk vid Göteborgs universitet) och har jobbat med normkritiska frågeställningar. Vilka frågeställningar har du forskat kring och är intresserad av?

jahnke

Foto: Emanuel Cederkvist (HDK)

Dels har jag forskat på det som ibland kallas designdriven innovation, ibland design thinking, som handlar om hur man kan basera en verksamhets innovationsarbete på designprocessen och designpraktiken. Det handlar bland annat om att aktivt utmana problemställningen – att så att säga motverka allt för tidig problemlösning och istället betona ett fördjupat undersökande av problemställningen eller situationen. Det handlar också om att som del av det fördjupa sig i brukarens behov, och om att gärna också involvera brukaren aktivt i innovationsarbetet. Designdriven innovation är en typiskt iterativ process där till exempel mycket tidiga skisser och prototyper inte handlar så mycket om att lösa problem, utan om att lära sig mer, så att man succesivt, genom att göra lösningsförsök hela vägen, skapar allt bättre lösningar. I det arbetet ingår i design typiskt att också arbeta med många former för gestaltning – ord, bild, material till exempel, men det kan också vara enkla filmer eller rollspelande.

BAKGRUND: Utvecklingsingenjör med påbyggnad i miljöteknik, arbetade inom Volvo med miljöledningssystem och på NCC Entreprenad som miljöchef på 90-talet. Diverse förberedande konstkurser. Utbildad designer MFA 2002–2005. Doktorand i design 2007–2013. Universitetslektor HDK 2012-2015
INTRESSEN: Bygga 30-tals-hot-rod, köra motorcykel, cykla
MIN FORSKARFÖREBILD: Etnologen Magnus Mörck.
STYRKA: Naiv.
SVAGHET: Naiv.
DRIVKRAFT: Bekämpa orättvisor.
MOTTO: Det fixar vi lätt.
DET BÄSTA MER YRKET: När en förutfattad mening bryts mot ett nytt perspektiv, och ett verkligt lärande uppstår
SENAST LÄSTA BOK:De förklädda flickorna i Kabul
SENAST SEDDA FILM: Into the wild
PÅ SKIVSPELAREN: Other Lives – Rituals
DETTA VISSTE DU INTE OM MARCUS: Har spelat bordtennis med science fictionförfattaren Sir Arthur C. Clarke i Colombo, Sri-Lanka (Marcus förlorade 11–21, Marcus var då 24 år och Clarke 77 år)

Dels har jag, och kopplat till designdriven innovation forskat kring hur innovationsprocesser kan skapa mer jämställda och inkluderande lösningar genom att bygga på en medvetenhet om hur normer och värderingar påverkar resultatet av innovationsprocesser – där vi ofta är omedvetna om hur normer spelar roll, vilket lätt resulterar i lösningar som fungerar väl för den som representerar normen, typiskt en fysiskt fullt fungerande vit välutbildad man, men kanske inte lika bra för någon som har en funktionsnedsättning, till exempel.

Jag har också arbetat med hur man kan involvera brukare och boende genom konstnärliga interventioner/metoder i stadsutveckling. Det har jag främst gjort i kurser tillsammans med studenter på masternivå när jag var lektor i design på HDK. Då har vi förlagt kurserna till områden som Angered och Lundby.

 

Vad kommer du att ta med dig för perspektiv och erfarenheter till din nya roll på SP’s stadsutvecklingsgrupp?

Egentligen allt. Jag tänker att SP är en relativt ingenjörsdominerad organisation, och inte minst de sociala dimensionerna av innovationsarbetet, liksom designs sätt att arbeta med innovation tar jag definitiv med mig. Jag har ju en dubbel bakgrund som både utvecklingsingenjör och designer, och jag kan se att det finns en hel del att göra för en teknikorienterad organisation som vill bli bättre på brukarinvolverande och socialt orienterade innovationsprocesser. Jag tar också med mig min tidigare erfarenhet från arbete med miljöledning i Volvo och NCC in i arbetet – det– tror jag kommer väl till pass igen, mest för att det gör att jag kan förstå ganska väl vad de det miljötekniskt orienterade arbetet kan handla om.

 

Du driver bland annat projektet Normkritisk Innovation för ökad resurseffektivitet i hushållsnära återvinningssystem. Det låter som ett väldigt tekniskt projekt; på vilket sätt kommer ett normkritisk perspektiv in här?

Ja egentligen är det inte så tekniskt som det låter. Det handlar snarare om att ta ett socialt och normkritiskt perspektiv på tekniken, om att utgå ifrån brukarens behov och se om det kan finnas behov som är åsidosatta eller ouppmärksammade. Vid en första genomgång blir det tydligt att avfallsystemet dels utgår från producenters behov av resurser, vilket påverkar hur avfallsorteringen ser ut, och inte alltid tillgodoser brukares behov, och dels, om man tänker på brukare, utgår från att brukaren har tillgång till bil för borttransport av farligt och skrymmande avfall. Här finns mycket att göra för att bygga smartare system, men det kräver en hel del då dagens lösningar är svåra att förändra även om vi vill.

 

Du nämner behovet av att utgå från brukarens perspektiv. Det är inte ovanligt att kommunala policy- och styrdokument poängterar vikten av att inkludera ett brukarperspektiv. Vilka metoder och tror du är bäst lämpade för att fånga människornas unika behov och utmaningar?  Räcker enkätundersökningar eller bör man använda sig av andra verktyg och instrument för att fånga upp mer komplexa samband? Kan du ge några exempel?

Jag tänker att intresset för brukarens/medborgarens perspektiv lätta kan bli till ”läpparnas bekännelse”. Det räcker verkligen inte att bara fråga, till exempel genom en enkät. Visst, vissa svar kan man få, men oftast dom som man kan förvänta sig. Att verkligen försöka förstå någon annans perspektiv är ett hårt arbete som inte minst handlar om att vara beredd på att utmana ens egna perspektiv. Om vi ska tala om verklig brukarinvolvering krävs ett fördjupat samarbete och en fördjupad dialog mellan människor på så ärliga villkor som möjligt. Här behövs metoder som stödjer sådan dialog. Det kan handla om metoder, till exempel rollspelande, eller etnografiskt inspirerade metoder, som gör att den som försöker förstå brukaren också får uppleva något av brukarens verklighet. Vi tror lätt att information kan ge oss svar, men jag tror mer på upplevandet och aktivering av föreställningsförmågan. En hel del inspiration kan man finna i konstens metoder. En sådan metod kan vara att skapa kritiska objekt eller situationer som provocerar fram dialog om svåra saker, som på så sätt kan leda till nya perspektiv. Just det svåra eller kritiska, eller konfliktfyllda, tenderar vi att undvika, men det är ju ofta här som den verkliga kunskapen finns, när saker kommer till sin spets. Vi kan också inspireras av konstens sätt att arbeta med många olika utrycksformer, inte bara ord och skrift, utan också bilder, föremål, agerande och så vidare. Språket är allt för begränsat. Det fångar inte hela vår verklighet, snarare tvärtom. Språket har en begränsad förmåga att fånga erfarenheter och upplevelser, och språket lyckas sällan bryta igenom och synliggöra till exempel maktstrukturer. Jag känner att vi bara snuddat vid vad verklig brukarinvolvering betyder, och det är viktigt att erkänna och se det, om vi vill fortsätta att bygga ett demokratiskt samhälle. Ett stort krux är att det är så få som är verkligt bra på dialogskapande bortom den ytliga dialogen, och de som är riktigt bra på det finner man sällan i maktpositioner eller bland de yrkesgrupper som formar samhället. Det behövs en mycket större integrering av kunskaper och kompetens från humaniora och konst om vi menar allvar med brukarinvolvering, och demokrati.

Tack för uttömmande svar Marcus! Vi ser framemot fortsättningen av det normkritiska avfallsprojektet. Finns det någon hemsida eller hashtag vi kan följa när det gäller projektet?

Projektet kommer att presenteras löpande på innovationsplattformens hemsida och på bloggen. Just nu skriver vi en slutrapport samt en ny ansökan tillsammans med Borås Stad, Högskolan i Borås och Borås Energi och Miljö. Följ gärna taggen #avfallsnorm och hemsidan http://www.innovationsplattformnorrby.se/

Edit (2016-04-29)

Sedan intervjun publicerades, har projektet TJAFS (TJänsteutveckling i AvFallsSystemet) fått finansiering. Projektet drivs inom ramen för Innovationsplattform Borås och finansieras av Innovationsmyndigheten VINNOVA. Läs mer om projektet på hemsidan: https://www.facebook.com/tjafsboras

 

Intervju med Marcus Jahnke, SP/Systemanalys
Av Heiti Ernits, SP/Systemanalys

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s